Ina kom med dunder och brak

Jag var beräknad till den 12 februari. Graviditeten hade varit besvärsfri förutom en massa förvärkar.

Den 12 kom och gick. Jag hade kraftiga förvärkar men inget värre. På natten mot den 13 vaknade jag av en värk lite nu och då men tänkte inte mer på det eftersom jag hade haft så de senaste tre månaderna.

På morgonen den 13 väckte min 2,5 åring Rebecka mig vid halv sju och ville ha frukost. Så vi gick upp. Då kände jag att jag hade regelbundna svaga förvärkar. När jag gick på toaletten såg jag att jag hade blött lite grann. Så jag började misstänka att det skulle hända något inom de närmaste dygnen. Jag gick och små plockade hemma och satte igång en maskin tvätt som jag tänkte hänga innan vi skulle åka in.

Vid sjutiden hade jag helt plötsligt tre minuter mellan värkarna. De var inte så smärtsamma men jag kände att de var effektiva. Jag väckte min sambo Markus och sa att det nog var dags att gå upp. Sedan ringde jag till förlossningen och frågade om jag skulle gå på smärtan eller på avståndet mellan värkarna. De tyckte att jag skulle åka in eftersom jag var omföderska och hade fem mil till sjukhuset. Vi tog det lugnt och jag duschade och satte på TENS apparaten och vi ringde Markus pappa som skulle skjutsa oss till Nyköping. Rebecka fick vara hos sin farmor.

På vägen in började värkarna göra riktigt ont. Men det var fortfarande ganska okej. När vi kom upp på förlossningen hade jag en minut mellan värkarna. 08.50 satte de på mig CTG- utrustningen. En kvart senare var värkarna så kraftiga att jag bara skrek. Då gjorde de en inre undersökning som visade att jag var åtta cm öppen. Barnmorskan ville känna hur stort trycket var på hinnorna under en värk så hon hade kvar fingrarna under nästa värk. Då gick vattnet.

Allt blev så intensivt. Undersköterskan och Markus hjälptes åt att slita av mig resten av kläderna, CTG:n och TENS-plattorna. Medan barnmorskan tvättade mig och började plocka fram de saker som skulle behövas efteråt.

09.20 kom så lilla Katarina ut efter en krystvärk. Då hade varit inne på förlossningen i 30 minuter. Hon vägde 4260 gram och var 51 cm lång och full av fosterfett.

Hade vi väntat tills tvättmaskinen varit klar hade hon kommit hemma. Vi hade förberätt oss på en maratonförlossning, men väskan var oöppnad när förlossningen var klar.

Sedan kom den jobbiga biten att få moderkakan. När min stora tjej föddes var det inget problem med det, den bara slank ut. Den här gången fick jag spruta i låret, bukpress och de drog i navelsträngen. Tillslut lossnade den.

Vi gick hem efter åtta timmar. Det visade sig sedan vara ett misstag. 

Läs mer om det på en sjuk liten tjej.

 

huvudsidan*Katarina